19.
Så blev jag 19 år också. Inte för att det är någon speciell ålder på något sätt. Det känns mest bara konstigt att inte vara 18 och rebellisk längre och att bara ha ett år kvar som tonåring.
Jag löste problemet med att ha en jobbig födelsedag med att bjuda över lite fina vänner på kaffe- och tårtkalas. Det var allt väldigt fint och jag blev helt plötsligt väldigt glad och tänkte inte så mycket alls längre på att min familj befinner sig i Spanien och njuuuuuuter. För jag tror att jag njöt lite lite mer. Jag har väldigt fina kompisar, förstår ni.
Som pricken över i:et fick jag lite ferraribilar, lite vin, lite fancy mat och plommon- och limekaffe tillsammans med extremt tjusiga kaffekoppar i födelsedagspresent. Och i över tre timmar stod jag och bakade en marrängtårta med vinbär och kolasås och en sockerkakstårta med vanilj, choklad och jordgubbar. Min 19årsdag får fem av fem toasters.
Är fett med avundsjuk på dessa tårtor.